Hem   Presentation   Besiktning/Värdering   Föredrag   Studiecirklar/Kurser   Dokumentation Webbshop
Glashistoria   Svenska glasformgivare   Studioglashyttor   Glasteknik   Glaslitteratur   Utställningar   Glasfrågor   Glasblogg   WebbutställningKontakt

GLASTEKNIK
Vad är glas
Färdigtillverkad glaspellets

Glas består av sand som är en mineral, nämligen kvarts (kiselsyra) vilket är huvudbeståndsdelen i vanligt glas.  Det krävs mycket hög temperatur ca: 2000ºC vid smältning. Tillsätts flussmedel som soda eller pottaska sänks smältpunkten till ca: 1400ºC. Soda och pottaska sänker även viskositeten, (segheten), och ger ett lättsmält glas. 
Vid tillförande av kalk och blymönja minskar smälttemperaturen och bearbetningstiden. Blymönja sänker viskositeten och ökar formbarheten.

Helkristallens egenskaper, ett tungt glas med en god klang och ljusbrytningsförmåga. Glaset har en ren klar briljans och en mjukhet som lämpar sig för slipning. Numera så har man ersatt blyoxiden med andra råvaror och man uppnår likvärdiga egenskaper som kristallen.
Halvkristall är en av de mest vanliga glasmassorna och lämpar sig för prydnads- och servisglas.
Sodaglaset var tidigare ett glas som användes inom tillverkningen av prydnads- och servisglas, vilket halvkristall har ersatt.                                                                                                                          

Anfång  
Anfång på kula
Glasblåsarpipans navel, den konformade främre delen, förs ner i glasmassan varvid pipan roteras för att samla upp en lämplig mängd glas, ett s k anfång. På en uppblåst post görs även nya anfång eller på de olika s k ämnena. Beroende på föremålets slutliga storlek kan flera anfång göras över varandra.

Post
Halvpost 
Det första anfånget från ugnen med glasblåsarpipan uppblåses och formas till en glödlampsformad droppe (kula). Posten är grund för glasblåsningen och för nya anfång.
Färgtapp
Färgtappar
Genomfärgade glasstavar, s k färgtappar, används vid tillverkningen av över- och underfång.. Tappen uppvärms i en förvärmningsugn. Glastappar finns i transparenta (genomsiktliga) och opaka (inte genomsiktliga) färger.

Formblåst glas
Formblåsta vaser
Blåsningen utförs i form där glasblåsarpipan med glasmassan kan rotera och samtidigt uppblåses.
Mynningen kan sedan formas genom drivning (kappan klipps bort), eller genom sprängning.

Kjell Blomberg
Gullaskrufs glasbruk
KB 65/24 och KB 65/23
H: 170 mm och H: 120 mm
Formgivna 1965
Drivet glas
Driven mynningskant
En järnstång, puntel, fästes i botten på ett uppblåst föremål, som sedan av knackas från pipan. Föremålets mynningskant upphettas i en invärmningsugn och därefter klipps med en klippsax. Efter nya invärmningar bearbetas mynningen med en drivsax. Mynningskanten får en mjuk och rund avslutning.

                                                 
                                                           Driven omvikt mynningskant


Friblåst, hyttarbetat glas
Hyttarbetad och frihandsformad vas
Glasföremålen är helt frihandsformade, d v s utan form. Uppblåsningen sker med glasblåsarpipan och glasmassan formas med blött tidningspapper och strykbrädor. Mynningskanten klipps och drivs. Föremålen är oftast färgade med över- eller underfångstekniker. Glasföremålet kan i hyttan förses med dekorativa eller funktionella detaljer, påklipp.
Till detta krävs stor hantverksskicklighet. Föremålen som lämnar hyttan är s k hyttfärdiga.

Helena Kaiser
GlasCraft  1994 -

Märkt/Signerad: H. Kaiser 1995
H: 273  D: 80 mm
Fastblåst
Fastblåst vas
Formarna är antingen i grafit eller av stål som har invändig dekor och formen är delbar. Då man blåser i formarna så håller man den anfångade och uppblåsta glasmängden stilla så mönstret kan avbildas på glasets yta. Många gånger kan man upptäcka en formsöm på dessa föremål. Även omönstrade föremål kan blåsas i fast form och då är dessa kantiga med fasta hörn eller dekorer.


Fastblåst vas med underfång
Gunnar Ander 1908 - 1976
Lindshammar glasbruk 1949 - 1976
H: 125  L: 144  B: 70 mm

Edvin Ollers 1888 - 1959
Elme glasbruk 1926 - 1930
H: 163 D: 145 mm
Underfång
Vas med underfång
Från en färgtapp fästes en kula på glasblåsarpipan, klarglasmassa anfångas över, uppblåses och formas till en post. Färgskiktet hamnar då på insidan.
      
  Färgtapp fästes på en puntel   Färgtappens främre del formas till en kula     Kulan fäst över på en pipa
                                     
      Den överfästa kulan formas           Över den färgade kulan anfångas       Mer luft blåses i och formastill
      och man blåser i lite luft                ett klarglas lager                              en post, färgen följer med.

Bo Borgström
Åseda Glasbruk
Mellanfång
Vas med mellanfång
Färgskickt mellan olika lager av klarglas och färg, används vid under- och överfångstekniker


Detalj av mellanfång

Vas/bägare
Böhmen omkr. 1910-talet
Klart glas, vitt mellanfång och blått överfång

Överfång, se underfång
Ämne med under- och överfång
Över en post trär (kränger) man ett eller flera färgskikt. Den färgade posten blåses till önskad form, ett föremål. Färgposten kan även avkylas och blir då grunden för bl a graalglas, ett s k ämne.
Överfångsglas dekoreras genom slipning, etsning och gravering varigenom ett eller flera färgskikt avlägsnas.
                       Post av klarglas.      Färgtappsposten fästes på toppen av klarglasposten.   Färgtappsposten knackas av.
                     
    
                      
      Överfånget träs/krängs över klarglasposten.        Vid överkrängandet så använder man en överfångshylsa.
           Det är viktigt att det sluter tätt mellan de olika skikten. Flera färglager kan krängas över varandra.

Invälsad färg
Vas med invälsat grovt färgkross
Glasmassan som anfångats välsas (rullas) i färgat glaspulver, kan vara med olika kornstorlekar som mjöl och kross, invärms och smälts in i posten, klarglas kan anfångas över.


Olika glaskross och pulver

Målerås glasbruk  1924-
Folke Walwing 1907 - 2008
Vas "Nebula", 1967
Märkt/Sign: Målerås FW -67
H: 130  D: 110 mm
Marqueteri de Verre

Påklippta glasfärgfält på en glaskropp som sedan har slipats eller graverats fram till ett motiv. Kan jämföras med träets intarsiainläggningar.
Bild saknas
Optik  
Optikblåst vas
Glasmassan förblåses i en form som invändigt är försedd med skarpa ryggar. Vid det slutgiltiga utförandet sträcks glaset ut och blir omväxlande tunt och tjockt. Finns som liggande och stående optik.

Orrefors/Sandviks glasbruk 1889 - 2005
Nils Landberg 1907 - 1991
Vas, 1969
H: 145  L: 153  D: 150 mm
Gjutglas  
Sandgjutna skulpturer
Vid gjutning är formen tillverkad av metall, grafit eller fuktig sand (sk sandgjutning). Glasmassan
anfångas på en spik med navel (metallstång med kula). Massan kan även hällas med en skopa. En väl anpassad mängd rinner ner i formen och klipps av. Föremålet avkyls. Dessa föremål blir massiva.

Björn Ekegren
Bergdala Studioglas 2011
Pressat glas
Pressglasskål
Formarna tillverkas i gjutjärn eller i ett specialstål och är försedda med enkla eller avancerade mönster.
Vid manuell pressning anfångas glaset på en spik med navel och från denna en lämplig mängd med glas rinna ner i formen. En mall pressas ner i formen och trycks ut och formas efter formens väggar. Temperaturen på glasmassan och formen är av stor vikt för att uppnå ett bra resultat

Kosta glasbruk 1740-
Skål, pressglas, omkr 1880
Märkt: K i romboid
H: 110 D: 126 mm
Graalglas
Blästrat och graverat ämne för graalteknik
Grunden för graalglastekniken är en post i över- och underfång, ett s k ämne, med ett eller flera färger. Ämnet bearbetas efter kylning i kallt tillstånd genom etsning, slipning, gravering eller blästring. Det bearbetade ämnet uppvärms till ca: 400 – 500ºC och kan då åter anhäftas på glasblåsarpipan. Ett ytskikt av klarglas krängs över och välsas försiktigt in så dekoren ej deformeras innan man gör anfång av klarglas från ugnen. Vid uppblåsningen förändras och förskjuts mönstret. Graaltekniken är en utveckling från överfångsglaset av Knut Bergqvist 1873-1953, Orrefors 1914 – 1928. Disponent Albert Ahlin, Orrefors glasbruk (1913-1918) gav tekniken dess namn som är en insperation av en svensk dikt av Gustaf Fröding "Sagan om Gral" och legenden om den heliga graal – kalken som Kristi blod uppsamlades i då han hängde på korset. Simon Gate 1883-1945, utvecklade graalglaset mer konstnärligt med sina förlagor när han blev formgivare vid bruket 1916. Flera konstnärer har arbetat med tekniken och däribland Edward Hald 1883-1980, med fisk-, slip- och aquagraal och Sven Palmqvist 1906-1984, med spetsgraal har satt sin egna prägel på graalglastekniken.






Ariel
Arielteknik
Ett tjockare överfångsämne tillverkas och avkyls. Ämnet täcks och mönstret skärs ut och bearbetas
sedan under högt tryck med sandbläster. Ämnet kan även djupgraveras eller slipas. Luften i mönstret innesluts av ett tunt glasskikt som krängs över. Ytterligare anfång tas över och ett föremål formas.
Namnet avser Shakespears luftande ”Ariel” i dramat ”Stormen”. Edward Hald gav tekniken dess namn.
De första föremålen formgavs av Viktor ”Vicke” Lindstrand 1904-1983, Orrefors 1928 -1940 och Edvin Öhrström 1906-1994, Orrefors 1936-1958.

Orrefors glasbruk 1898-
Ingeborg Lundin 1921 - 1992
Vas,1967
Märkt/Sign: ORREFORS Ariel
404 b Ingeborg Lundin
H: 150  B: 110 x 110 mm
Kraka
Nätblästrat ämne för Kraka
Ett finmaskigt rutnät anbringas över ämnet på ett överfång och sandblästras under högt tryck. Vid upphettningen av ämnet anfångas klarglas över och föremålet formas. Små bubblor bildas efter de fördjupningar som uppkommit av rutnätet, dessa är innestängda av klarglaset. Tekniken kallas ”Kraka” och namnet är hämtat ur den nordiska mytologin. Sagohjälten Ragnar Lodbrok stämmer träff med en flicka som heter Kraka. Hon skulle komma varken klädd eller oklädd varvid hon infann sig insvept i ett fisknät. Krakaglaset formgavs av Sven Palmqvist 1944.                                                                                      
Ravenna  
Ämne för Ravenna
En platta med färgat underfång blästras en fördjupning med mönster, detta fylls sedan med färgat glaskross eller mjöl. Därefter övertäcks ytan med ett klarglas och formas. Tekniken utvecklades av
Sven Palmqvist under 1940-talet.

Skål, Ravenna, 1977
Sven Palmqvist 1906 - 1984
Orrefors glasbruk 1928 - 1971
Märkt/Signerad: ORREFORS Ravenna R 6891 Sven Palmqvist
H: 46  L: 102  B: 78 mm
Centrifugering
Colora centrifugerade skålar
En rund form kopplas till en steglös motor. I centrum av formen läggs en anpassad mängd med varmt
glas. När formen roterar trycks glaset upp mot formens väggar på grund av centrifugalkraften.

Designen är anpassad för tillverkningsmetoden, genom formens utförande kan optiska effekter erhållas
och utseende. Produkterna är idag oftast tillverkade i helkristall. Metoden utarbetades under 1950-talet
av Sven Palmqvist. Den första serien av fugaskålar visades 1954 och ”Fuga” fick ett större genombrott i samband med H55 utställningen i Helsingborg.

  

Orrefors glasbruk 1898 -
Sven Palmqvist 1906 - 1984
Fuga, 1953


Orrefors glasbruk 1898-
Sven Palmqvist 1906 - 1984
Colora, 1960-talet
Pâte de verre
Pâte de Verre skål
Modellen utförs i vax eller lera, sedan görs en eldfast form. Modellen tas bort och formen fylls sedan
med färgpigment och glaskross som är behandlat till en pasta. Därefter in i ugnen och beroende hur
man vill ha uttrycket styr man temperaturen från 750º och upp till önskad temperatur. Sedan kyls allt
ner under kontrollerade former. Ytan blir oftast opak eller halvopak med en matt yta.

Agnes de Frumerie
Egen ateljé Hindås
Märkt/Signerad: AdeF 1925
H: 73  L: 175  B: 102 mm
Glasfusing
Fusingteknik
Till ”fusing” används planglasskivor av klart eller färgat glas som har en likvärdig smältpunkt. Med en diamantskärare utskärs delar som sammanfogas till ett mönster. Genom upphettning i en s k fusingugn förenas delarna och bildar då en mönstrad planglasskiva. Denna plana skiva kan sedan formas genom böjning, bockning eller s k ”slumping” i en form då skivan återuppvärms.

Skulptur "City", 2000
Börje A Y Åkerblom 1954 -
Efterarbetat glas, kalla tekniker, förädling av glaset
Sprängt glas, sprängning                                                           
Glas blåsta med kappa
Glasföremål som blåses med en s k kappa är ej färdiga när de lämnar hyttan. Dessa färdigställs efter
avkylning, genom sprängning på följande sätt. En diamantspets ristar en repa på avsedd höjd på
föremålet.

När repan sedan värms med en spetsig gasflamma uppstår spänningar som spränger glaset. Föremålets
övre del, kappan, kan då avlägsnas. Mynningskanten slipas jämn och poleras eller rundsmälts genom en
roterande framför en gaslåga.

                     
              Sprängd och slipad mynningskant                                Slipad mynningskant

Nina Jobs 1965 -
Design House
Bergdala Studioglas 2011
Slipning
Detalj av diamantslipad skål
Grovslipning sker på roterande järnskivor med karborundumsand uppslammat med vatten. Föremålet förs
mot järnskivan varvid en fördjupning uppstår, denna får en matt yta. Nästföljande steg är finslipning med
en naturlig sandsten eller konstgjorda slipstenar som ger en sidenmatt yta. Efter polering på filt- eller
korkskivor på vilka man stryker fuktig pimpsten, återfår glaset sin lyster. Numera har man förkortat
sliptiden vid mönsterslipning med hjälp av diamantskivor. Syrapolering ersätter mekanisk polering och utförs framför allt på helkristall.
Gravering
Graverad dekor
Koppargravyr sker i en s k gravörstol med koppartrissor som fuktats med smärgel (slipmedel uppblött med olja). Föremålet hålls i handen och förs mot den roterande trissan från undersidan. Det krävs en stor yrkesskicklighet till detta hantverk.
Numera så används även handgravyr med en gravyrpenna. Mönstret märks upp och växer
sedan fram genom att pennans gravyrstift förs över det liggande glasföremålet. Den första djupgravyren utförs oftast med karborundumstift. Den mer detaljerade gravyren görs med diamantstift och en slutgiltig fingravering och polering med diamant- och gummistift.

Kjellanders, Vetlanda, 1940-talet
 Märkt/Sign: Kjellander 376-862
H: 165  L: 165  B: 94 mm

Blomslipning
Blomslipad dekor
Slipningen utförs på roterande stenskivor av karborundum eller natursten och ger en halvmatt yta.
Vanliga mönster är blommor och blad. Tekniken är enklare och snabbare än gravyr men återger inte samma detaljrikedom.

Böhlmark/Pukebergs glasbruk 1871 -
Skål på fat, 1930-talet
Art nr: 11383, fat 980
Slipmönster 135
H: 83  D: 170 mm
Taile gravyr

Taile gravyr, dekor som är utförd i blomslipningsteknik och sedan syrapolerats och ofta med en efterslipning av vissa detaljer.
Blästring
Djupblästrad dekor
Glasytorna täcks med påklistrade schabloner eller gummimallar. En luftstråle blandad med karborundumsand sprutas under hårt tryck över ytorna och åstadkommer fördjupningar på de ej täckta
och skyddade ytorna som därigenom blir matta.
Etsning
Frihandsetsad dekor
Glaset överdrages med ett lager vax eller en syrabeständig lack. I skiktet ritar man med med en nål mönster så att glasytorna friläggs. Etsningen utföres med flourvätesyra och föremålet doppas i badet.
På de ytor som inte
täckts fräts ytan bort när skyddsskiktet avlägsnas och mönstret framträder.

Ann Wärff (Wolff) 1937 -
"Kalaset", 1978
Kosta glasbruk 1964 - 1978
Märkt/Signerad: Kalaset Ann Wärff 1978/99
H: 195  D: 340 mm
Pantografering
Detalj av pantograferad dekor
Ett originalmönster är graverat på en metallplatta. Med en styrnål som följer mönstret överförs detta till glasen med hjälp av länkarmar till en spets som sätts mot glasens vaxade yta som då gör en fördjupning. När glasen sedan syras med flourvätesyra framträder mönstret i glasen som en grund fördjupning. Mönstren kan anpassas till olika storlekar på föremål och då förstoras eller förminskas.
Guillochering

En mekanisk framställning av olika geometriska mönster som upprepas. Glasen är täckta av vax eller asfalt där en spets ritsar igenom den täckta ytan. Sedan etsas mönstret fram med hjälp av flourvätesyra.
Bild saknas
Målning
Emaljmålad dekor
Glasfärgen är ett lättsmält, pulveriserat glas – fluss. Till fluss tillsätts färgmedel, metalloxider. Vid bränningen
smälter den färgade flussen fast på glaset vid ca: 500ºC. Färger som förekommer är såväl transparenta
(genomskinliga) som opaka (täckande) Målningen som utförs med pensel kräver en speciell teknik med långa följsamma penseldrag. Färgen blandar oftast målaren själv.

Okänt glasbruk, omkr 1900
H: 73  D: 127 mm
Mary-Gregory stil
Emaljmålad dekor
Gregory-glas med oftast en opakt vit detaljrik emaljmålning. En tillverkning som både förekom i USA, England och Tjeckoslovakien vid 1800-talets slut. Flera svenska glasbruk hade även denna stil i sin produktion.
Mary Gregory som har givit tekniken sitt namn jobbade vid Boston Sandwich Glass Co i USA omkring 1880.